En tur med bilen?

Jag ser förvånansvärt många på stan som ännu inte bär vantar eller handskar. Själv har jag ibland skippat detta plagg helt enkelt därför att jag alltid tappar bort mina handskar, en rimlig men skrattretande anledning. Dessa schyssta lammnappa handskar hoppas jag dock få behålla, de kommer vara helt ovärdeliga om vintern blir som den förra. Dessutom är de väldigt snygga. Valet stod mellan svart, brunt och orange. Först var jag sugen på orange, men kände att det trots allt är ett vardagsplagg och att jag ändå inte har så mycket andra färger som skulle funka tillsammans med orange. Vi skyller på det iaf. ;)) Svart försöker jag undvika nuförtiden, köpte allt i svart när jag var yngre och det känns lite trist och tonårigt, (även om vissa saker alltid är snyggast i svart).
Så det fick blir brunt, tidlöst elegant!

Jag hittade min morfars gamla bilmössa i läder som matchar bra till, inte för att ni någonsin kommer få se mig i den ute på stan, önskar nästan jag hade modet dock, haha! Till detta en italiensk skjorta, slip' och en halsduk i skotsk ull. Det enda som saknas är en Bugatti med en snygg tjej i och en trevlig krog en bit utanför stan så är min lycka gjord!

De är de små detaljerna

De är de små detaljerna, det har man hört förut, och det kommer man få höra igen och igen. Den fortsatt usla fotokvalitén och i denna bild ljussättningen ger här intrycket att det rör sig om två olika kavajer, så är alltså inte fallet. Men den vänstra uppsättningen är ändå mörkare och den högra ljusare.

Att komponera färg kräver viss eftertanke, i slutändan är det förstås en smaksak. Jag har en grundprincip för att komponera färger som jag tror många skulle skriva upp på. Principen är enkel och kan beskrivas som; "matcha, bryt, matcha, bryt".

Att ha en enfärgad skjorta (ofta glansig) med en exakt matchande enfärgad slips är fantasilöst, trist och oftast smaklöst. Endast vid mer formella tillfällen kan det i något fall fungera men knappt ens då. Har man mönstrat eller olikfärgat tyg kan det se lite bättre ut, liksom om man har ett specifikt syfte med kläderna till exempel vid någon typ av yrkesutövning.

Istället tycker jag att man bör bryta av skjortans färg med en annan färg på slipsen. En röd slips mot en vit skjorta är väl kanske för många en typisk kombination, men den gör lätt att man ser ut som en politiker eller en nazist, eller båda delarna. Istället kan man köra med "matcha, bryt" principen. I exemplet ovan till vänster har jag en beigevit skjorta med svarta och gula streck. Om man utgår från det vita i skortan som grundfärg så bryts det av det svarta i strecken. De svarta strecken matchar sedan det svarta i slipovern, samt skärp och skor som ej syns här. Det blåa i slipsen bryter av mot den vita skjortan, men de vita strecken i slipsen matchar det vita i tyget och så vidare. Den dagen hade jag även blå strumpor för att slipsen skulle skicka en signal neråt och få en "färgträff" så att säga.

I den högra varianten matchar det rödbruna i slipsen både tunna rödbruna streck i skjortan samt det bruna i kavajen och det röda i tröjan. Det vita bryter av både i skjortan och i slipsen. Att "bryta", hoppas ni förstår vad jag menar, är väldigt viktigt för hur jag bygger upp min stil. Att vara totalmatchad ser nästan alltid ansträngt ut. Jag hade gärna haft ett par röda strumpor till detta, men de var på tvätt. Det kan helt klart bli snyggt med röda strumpor till den högra uppsättningen kläder, men det kan också vara en sån detalj som tar det hela over the top och jag tycker man som man kan unna sig en viss traditionell återhållsamhet ibland. Man får gå på känsla i sådana fall.

Dandyn 2010 och en Corduroy kostym

Tyvärr är det jättesvårt att få bra bilder med den dåliga kamera och de dåliga ljusförhållande som råder i min lilla etta. Denna kostym är ett nytt inköp på midsäsongsrean. Det är en manchester kostym och utmärkt så här till hösten. Fullt så här uppklädd skulle jag inte gå till vardags idag, jag pluggar nu och det känns lite för uppklätt för plugget. Kavajen och skjortan, en Barbour men den syns knappt här, tillsammans med ett par jeans kan fungera utmärkt en vanlig dag i skolan.

Däremot fungerande den utmärkt idag, Söndag, när jag var på Nordiska muséet tillsammans med min kusin. Då känns det både kul och rätt att klä upp sig lite. Trots allt är ju manchester egentligen mindre formellt än andra tyger och det ljust bruna mindre formellt än både svart och grått, även om många fortfarande tycker att kostym och slips alltid är för uppklätt.

Utställningen vi såg var även den intressant i sammanhanget. Den handlade om Dandyn och hans kläder. Dandymodet kan vara inspirerande, det är klädnörderi på hög nivå, men jag känner inte att jag själv kan identifiera mig fullt ut med Dandyn, vare sig livstilsmässigt eller klädmässigt. Det jag gillar med dandyn är intresset för kläderna, den sociala förmågan och viljan att alltid klä sig snyggt utan att dra på sig en trött business-svid. Jag gillar även dandyns mod, att våga sticka ut och att inte vara rädd för att synas och höras, något som strider lite mot vår sätt att vara i det här landet. Det jag inte gillar med dandyn är perfektionismen, den överdrivna självgodheten och kanhända, att stilen kan kännas lite för feminin i sina utrycksätt. Själv är jag emot perfektionismen. Man ska klä sig snyggt och matcha på vettigt, MEN jag vill alltid bryta av med något som stör lite i helheten. En liten fri hårtofs, ett rufsigt skägg, en repa på skon, en pytteliten missfärgning, nånting litet som gör att det känns lite mer naturligt, lite mer mänskligt.

Skor

Till vardags har jag oftast ett par svarta sneakers om vädret tillåter, och ska jag gå långt har jag ett par fula, men otroligt sköna, promenadskor. Jag köpte även ett par klassiska skinnskor i en så kallad budgetbutik för inte så länge sen. Det gör jag inte om, de gick sönder snabbt och idag är de slängda. Det står även ett par snygga, men lite speciella skinnskor från SWEAR som jag hittills inte hittat ett bra tillfälle att använda. Ett stort behov av snygga klassiska skor har alltså funnits, och på bilden ser ni svaret på detta behov. De svarta skorna är ett par snygga, men rätt vanliga skinnskor från Vagabond, gör sig jättebra till kavaj och jeans, eller svart kostym när det behovet uppstår. De andra skorna är det verkliga fyndet. Jag hittade dem på Vintagemässan på Strand för inte så länge sedan, endast 260:- för ett par mycket välbehållna och grymt snygga Senator skor. Det jag gillar med skorna är tidlösheten, och så är det på tiden att börja använda skor som inte är svarta. Jag är rädd att jag inte kommer vilja slita på dem, trots allt är de ju svåra att ersätta och just nu står de faktiskt i bokhyllan som de konstverk de är.

Äntligen vår!!!

Den här vintern höll på alldeles för länge, jag hör inte till dem som har stora lager av skidkläder att plocka fram när det är minusgrader och snö vecka, efter vecka efter vecka. Men äntligen har solen kommit, och lite isländsk vulkanaska samt denna bruna DePalma jacka. Den andra i samlingen, jag har en svart också, båda är lika grymt snygga!

Våren betyder också att jag ömsar skinn klädmässigt... Kläder ska visa din personlighet, intressen och passioner. Jag har själv vuxit upp med bilar och även om, sorgligt nog, bilinnehav inte är så lätt i Stockholms innerstad har motorintresset alltid legat nära hjärtat för mig.

Notera även att t-shirten är en Ben Sherman. Det är alltid kul att mixa kläder och stil och här är alltså mixat den modsiga engelska bulldogen med amerikansk westcoast bilkultur. Ett mycket medvetet val ;) Nåja, snart sommar och varma sommarkvällar, längtar sjukt mycket.

Manschett

Ett par snygga manschettknappar införskaffades häromdagen tillsammans med dubbelmanschettskjorta. Jag hittade en liten butik på Östermalm med väldigt trevlig personal som sålde schysst prissatta italienska skjortor. Bland annat köpte jag en blå manschettskjorta. Tanken var att en blå skjorta skulle bli lite mer nertonad till vardags, en vitt manschettskjorta kan ju bli lite overkill. Men det beror också på hur vräkiga manschetter man har. De jag köpte var en liten enkel rund modell i silver med svart onyx. Perfekt för helgen eller varför inte på jobbet.

När jag gick ut från Åhlens City med en ny Christensen slips i påsen slog mig plötsligt tanken, "betalade jag just 500:- för att knyta en liten snara runt halsen?" Jepp, det gjorde jag, and I'm fiercely proud of it! Amanda Christensens slipsar har snabbt kommit att bli en favorit, handgjorda Italienska helsidenslipsar med en svensk historia, snygga, klassiska, läckra och ja, det finns ju faktiskt betydligt dyrare.

Det är överhuvudtaget alldeles för få som har slips idag, jag tillhör själv generationen som för tio år sedan hade tyckt att slipsar var för töntar, begravningar och bröllop. Jag gillade kavajerna och de italienska skjortorna redan då. När jag nyss fyllt 18 sprang jag till biblioteksgatan och den armanibutik (som nu lagt ner?) och köpte en riktigt snygg, elfenbensvit klassisk skjorta. Men slips, det hade jag aldrig.

Idag är slipsen inte lika dramatisk, för inse fakta; slips är kul! Det är ett ytterligare sätt att kombinera färger, utöver skjortan och byxan och utrycka en stil. Personligen skulle jag aldrig ha vissa sorters slipsar för att de utrycker en stil eller har ett budskap jag inte identifierar mig med.